Under stress förbereder sig kroppen   helt omedvetet för en kamp- och flyktsituation, som är ett genetiskt arv för att kunna överleva. Det sker en stressreaktion, helt automatiskt via det autonoma (självstyrande) nervsystemet. Stresshormoner kommer ut i blodet (adrenalin, noradrenalin och cortisol) som sätter fart på det sympatiska "aktiverande"  nervsystemet, extra mycket socker och fett i blodet för att få energi, hjärtat slår snabbare, blodtrycket stiger och blodcirkulationen till musklerna ökar - medan den minskar till bl.a. matsmältningssystemet, spänningen i musklerna - hela kroppen ökar, andningsfrekvensen ökar, tårvätska och salivutsöndringen minskar. Kroppen får en riktig energikick - allt för att klara av en fysisk kraftansträngning.

Förr hade man rent fysiskt nytta av denna reaktion för att överleva när man kanske levde bland vilda djur och hade fienden. Då fick man också oftast utlopp för denna stressenergi genom att kämpa eller fly och efteråt kommer istället en spontan avspänningsreaktion. Man kanske blev knäsvag, magen "bullrade" igång igen, tårvätskan började rinna......

I dag är stressen oftast av ett helt annat slag, mer psykisk, psykosocial. Men kroppens reaktionssätt är fortfarande den samma. Stressen kryper sig på en utan att man kanske inte ens är medveten om den och den sitter i under längre perioder, utan att man får utlopp för denna kraftuppladdning. Har man en konflikt på arbetet t.ex. så kan man ju inte rent fysiskt börja bråka med chefen eller arbetskamraterna.....

Hela människan påverkas av stress, inte bara rent fysiologiskt. Den ökade muskelspänningen i kroppen kan leda till darrningar, stela och ryckiga rörelser och förändrad kroppshållning. Under akut stress kan vår tankeverksamhet förändras,  koncentrationsförmåga och minnet försämras, vi kan göra felaktiga bedömningar, ha svårare att se problemlösningar och anpassa oss socialt. Även känslomässigt kan vi reagera med obehag med t.ex. ilska, irritation, rädsla, ångest eller skuldkänslor.

Positiv stress är när man kan ha nytta av stressreaktionen. Inför t.ex. vissa mer krävande uppgifter eller framträdanden skärper man sig extra och presterar bättre, både fysiskt och intellektuellt, om man har "lagom" stressnivå. En del människor fungerar bättre och får mer gjort under en viss press / stress. Ni kanske känner till att om man inte har så mycket att göra får man ingenting gjort, men om man har mycket att göra så får man helt plötsligt gjort en hel del!  Men som med allting annat så kan det bli för mycket av positiv stress också, när man aldrig hinner vila och återhämta sig och långvarig stress övergår snart till tärande negativ stress.

Negativ stress kännetecknas ofta av monotoni, vantrivsel och tristess. T.ex. arbete vid löpande band som man inte har möjlighet att själv påverka. Stressen kan också vara för hög och man istället reagerar negativt, blockeras av den och man har för hög stressnivå under för lång tid. Då tär det istället på kroppens resurser och krafter, kan ge trötthet och infektioner kan lättare bryta ut. Vi kan bränna ut oss. På lång sikt kan man utveckla stressrelaterade sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, muskelbesvär, spänningshuvudvärk och andra sjukdomar som kan relateras till eller påverkas av stress kan bryta ut eller försämras.

Stress är helt individuellt och är en subjektiv upplevelse som upplevs olika från person till person. En person i balans, utvilad och välmående, kan t.ex. se en ny förändrad och  kanske svårare arbetsuppgift  som en utmaning och något som är roligt och positivt, medan en annan person som är ur balans och har mycket förändringar omkring sig redan i sin familjesituation, kan se denna arbetsförändring som ett hot och ytterligare en förändring som oroar, ger stress och är negativt för personen. Hur vi reagerar beror mycket på vilken stresströskel vi har, tidigare upplevelser och händelser vi varit med om, ärftlighet och vilken personlighetstyp vi är. Det varierar även  för en och samma person beroende på hur vår kondition är och hur vi mår för tillfället.