Cancer prevention och andra positiva hälsoeffekter av Selen

En av de mera uppmärksammade föredragen vid hälsosymposiet "Health Trends  2000" i Köpenhamn i augusti 1999 var föredraget om selen och dess många positiva effekter, inte minst vid förebyggandet av cancer.  Föredraget hölls av Dr. Margaret Rayman från England, selenexpert och ansvarig för den engelska delen i den stora pågående internationella PRECISE-studien som har som mål att undersöka huruvida selen kan förebygga cancer.  Hon väckte stort uppseende med en artikel i British Medical Journal 1997 under rubriken: Dietary selenium: time to act.  Hon har genom egna undersökningar kommit fram till att det genomsnittliga selen-intaget i England f.n. ligger på omkring 35 mcg/dag, d.v.s. ungefär hälften av det rekommenderade dagliga intaget på ca. 70 mcg/d.  Liknande missförhållanden gäller i övriga Europa, inte minst i Skandinavien där f.ö. endast Finland vidtagit förebyggande åtgärder genom att rekommendera att sätta till selen till allt djurfoder.  Med tanke på selenets många dokumenterade hälsoeffekter är det låga selenintaget i Europa mycket oroande.  Hon räknade upp några av selenets säkerställda effekter på djur och människor.  Selen är en mycket viktig antioxidant och ingår i glutationper-oxidaser (GPX), och skyddar därmed cellmembranen och förhindrar oxidationen av det skadliga kolesterolet (LDL) och därmed åderförkalkning.  Selen ingår också i viktiga enzymer som  påverkar thyreoidea och därmed ämnesomsättningen.  Selenbrist kan därför bl.a. ge upphov till försämrad tillväxt.  Selen är också viktigt för reproduktionen, brist kan ge försämrad spermierörlighet, tidiga missfall och även ökad förekomst av kvinnlig sterilitet .  I selenbristområden i Kina förekommer en hjärtmuskelsjukdom - Keshans disease - och förekomsten och  dödligheten i flera cancerformer är klart förhöjd i många av världens selenbrist-områden.

Det är ännu inte helt klarlagt hur selen påverkar immunsystemet men det står redan klart att selen spelar en nyckelroll när det gäller att få ett väl fungerande immunsystem.  Bl.a. förbättras funktionen av T-cellerna och T-hjälpar-cellerna.  Man har också funnit att människor med selenbrist lättare får olika virussjukdomar som influensa och den farliga Ebolavirusinfektionen.  Även förloppet av HIV-infektionen har ett allvarligare förlopp vid selenbrist.

En amerikansk kontrollerad, randomiserad dubbelblindstudie av Larry Clark och medarbetare visade 1996 att den totala cancerdödligheten gick ned med 50% i den försöksgrupp som fick ett dagligt kosttillskott av 200 mcg selen under åren 1981 - 1993 jämfört med placebogruppen som inte fick något selentillskott.  Den totala cancerincidensen gick ned med 37%  och cancer i prostata gick ned med 63%, colorektalcancrar gick ned med 58% och lungcancrar gick ned med 46%!  Med anledning av dessa mycket sensationella resultat har Clark nu startat en stor internationell randomiserad, placebokontrollerad multicenterstudie för att mera definitivt utreda det starkt misstänkta sambandet mellan selenbrist och ökad cancerförekomst.  För den engelska delen av denna s.k. PRECISE-studie som skall pågå i 5 år svarar föredragshållaren, dr. M. Rayman och för den svenska delen professor Hans Olov Adami på Karolinska Institutet.

Ref.: Larry C.Clark et al: Effects  of Selenium Supplementation for Cancer Prevention in Patients With Carcinoma of the Skin. JAMA, Dec.25,1996-Vol

276.No.24,1957-1963 samt M.P.Rayman:Dietary selenium: time to act, British Medical Journal Sat.8 Febr. Vol.314, 387-389.

 

De essentiella fettsyrornas betydelse för den mänskliga hälsan

 

Den kanadensiske fettforskaren dr. Udo Erasmus från Vancouver höll ett mycket uppmärksammat anförande om de essentiella fettsyrornas betydelse för den mänskliga hälsan. Han talade om snälla/goda fetter och om onda, eller som han på engelska definierade det: Fats That Heal Fats That Kill, vilket f.ö. också är titeln på hans mycket faktaspäckade och spännande bok i fettfrågan.

Han poängterade att både de goda och de onda fetterna är av enorm betydelse för vår hälsa.

Livsviktiga - helande - fetter är de fleromättade essentiella (livsviktiga) omega-3- och omega-6-fetterna, som tillsammans med andra livsviktiga kost-beståndsdelar (nutrients) både kan förebygga och bota flera s.k. "obotliga" degenerativa sjukdomar som hjärtsjukdomar, cancer och typ-2-diabetes.  Goda "helande" fetter kan också hjälpa till att förbättra artriter (reumatiska ledinflammationer), fetma, beroendetillstånd, PMS (premenstruella besvär), allergier, astma, hudsjukdomar, trötthet, svampinfektioner, vissa mental-sjukdomar och många andra sjukdomstillstånd.

Skadliga fetter är de som ökar risken för utveckling av cancer, hjärt- kärlsjukdomar och hyperkolesterolemi. I dena grupp av fetter ingår flertalet landdjursfetter, raffinerade fetter som margariner och raffinerade och härdade växtoljor samt stekoljor. 

Hälsosamma fetter är enligt dr Rasmus de fetter som finns i de flesta nötter och frön och kallpressade oraffinerade växtoljor (utom palmkärnolja och kokosfett).  Han varnar särskilt för de vid fetthärdningen bildade s.k. transfettsyrorna som liksom de härdade fetterna höjer blodkolesterolhalten liksom flertalet animaliska (landdjurs)fetter.  Till de goda livsnödvändiga (essentiella) fetterna räknar han omega-3-fettsyrorna och omega-6-fettsyrorna.  Till omega-3-familjen hör alfalinolensyran (LNA)(finns i linfrön, hampafrön, sojabönor, valnötter och mörkgröna grönsaker), eicosapentaensyran (EPA) och Docosahexaensyran (DHA) (som båda finns i marina oljor från kallvattenfiskar och andra marina djur, men de kan också syntetiseras av oss själva från LNA från växtfetter).  Från EPA kan kroppen själv tillverka inflammationshämmande  s.k. serie-3-prostaglandiner som har många positiva effekter. 

Till omega-6-familjen hör linolsyran (LA) (finns i safflorolja,solrosolja, hampa, sojabönor, valnötter, pumpafrön, sesamfrön och linfrön).  Vidare oljesyran (OA) (finns i safflorolja, solrosolja, hampa, valnötter och sojabönor),  gammalinolensyran (GLA) (finns rikligt i gurkörtsolja, druvkärneolja och jättenattljusolja), dihomogammalinolensyra (i modersmjölk, den behövs för framställningen av de nyttiga serie-1-prostaglandinerna) samt arakidonsyra (AA) som finns i kött och andra animaliska produkter och som kroppen kan använda för att tillverka s.k. serie-2-prostaglandiner med både positiva och negativ hälso-effekter.  Dessutom finns det enkelomättade fettet oljesyran (OA) tillhörande omega-9-familjen (finns i stor mängd i oliver, mandlar, avokado, jordnötter, pekkanötter, cashewnötter, hasselnötter och macadamnötter).  Omega-9-fettsyror kan kroppen tillverka själv och de räknas därför inte till de essentiella fettsyrorna.  Det finns även enkelomättade fettsyror som tillhör omega-7-serien bl.a. palmitinsyra (PAO) (de finns i kokosolja och palmkärneolja).  Mättade fetter är bl.a. stearinsyra (SA) (i biff, skinka, smör, kakaosmör och sheasmör. Vidare palmitinsyra (PA) (finns i tropiska fetter som kokosnöt och palmkärnor). Smörsyra (butyric acid)(BA) finns i smör. Och slutligen arakidinsyra finns i jordnötter.

Samtliga oljor innehåller varierande halter av olika fettsyror.

God hälsa förutsätter att man intar tillräckliga mängder av goda fetter (därav ca 5 - 8 g fleromättade fettsyror per dag) och begränsar intaget av de skadliga fetterna.  Talaren varnade särskilt för de härdade fetterna och transfettsyrorna i margariner och bakfetter samt för att steka i oljor.  Han betonade också särskilt att det inte är fettmängden utan fettkvalitén som är avgörande. Han prisade speciellt kallpressade oraffinerade oljor som olivolja och rapsolja.  Omättade fetter måste förvaras mörkt och kallt och utan lufttillträde (slutna flaskor).  Smör och ost rekommenderade han i måttliga mängder då de är naturliga (ej industriellt förändrade) fetter trots att de är hårda animaliska fetter.  Han betonade också vikten av tillräcklig (helst naturlig) vitamin-E-tillförsel för att skydda de flero-mättade fettsyrorna mot oxidation.  Att äta rätt fetter kan förbättra hud-sjukdomar, hjärtsjukdomar, ledbesvär, sjukdomar i centrala nervsy- stemet och förbättra immunsystemet samt bota vissa degenerativa allmänsjukdomar.  Ett tänkvärt uttalande avslutade det högintressanta föredraget:  Prevention är inte i första hand fråga om tung antioxidant-supplementering utan framför allt en hälsosam livsstil och inte minst en hälsosam kost.

Ref.: (bok) Udo Erasmus:  Fats that heal, fats that kill (9th printing), publ.by Alive Books, Vancouver, Canada.  ISBN 0-920470-38-6.

Ref.:

 

 

Tillbaka / Åter förstasidan